Senast uppdaterad: Sept. 27, 2021
Näringsidkare som säljer till konsumenter är skyldiga att följa och respektera de regler och krav som anges i regelverket för konsumentskydd på EU-nivå och nationell nivå. Dessa krav harmoniseras ofta i viss utsträckning i hela EU för att möjliggöra större fri rörlighet för varor och tjänster inom den europeiska inre marknaden med EU: s medlemsstater som i vissa fall lägger till ytterligare eller hårdare krav. Regelverket ger konsumenter skydd mot oskäliga affärsmetoder och avtalsvillkor såsom rätt att ångra sig. Reglerna kan inte begränsas eller uteslutas och om så görs, är de inte bindande.
En konsument är en fysisk person, dvs en människa, och inte en juridisk person såsom ett företag, som köper en produkt, service eller digitalt innehåll för ändamål som inte är relaterade till deras handel, yrke eller verksamhet.
En näringsidkare är i allmänhet en person, vare sig det är en fysisk eller juridisk person, som säljer eller köper exempelvis produkter eller tjänster i sitt företagande.
Konsumenter har rätt att få viss information innan ett avtal ingås med en näringsidkare. Denna information krävs för att konsumenten ska kunna fatta ett välgrundat beslut om att ingå avtalet och informationen måste vara tydlig, läsbar och lätt för en konsument att läsa och förstå. Beroende på hur kontraktet ingås kan informationen också krävas på ett visst sätt eller i en viss form. I vissa EU-länder måste informationen också ges på landets nationella språk.
Den information som ska ges beror på vissa omständigheter. Det ena är hur avtalet ingås med konsumenten
En annan omständighet som påverkar informationen som ska ges är ämnet för avtalet, där vissa affärsområden är föremål för specifika krav, exempelvis. konsumentkreditavtal.
Konsumentskyddslagstiftningen inom EU ger konsumenterna rätt att säga upp ett avtal som ingåtts på distans eller utanför affärslokal utan någon motivering inom 14 dagar från det att konsumenten mottagit varan eller från avtalets ingående för tjänsten eller digitala innehåll.
Näringsidkare måste informera konsumenterna om att de har denna rätt och i vilka situationer, om tillämpligt, konsumenten kan förlora denna rättighet.
Vidare måste också näringsidkaren informera konsumenter om hur de kan utöva denna rättighet, vilka skyldigheter som näringsidkaren och konsumenten har om konsumenten utövar denna rättighet och förse konsumenten med ett formulär för utövande av ångerrätten.
Underlåter näringsidkaren att göra detta får konsumenten rätt att ångra sig i 12 månader från utgången av den ursprungliga ångerrättsperioden eller om näringsidkaren informerar konsumenten inom 12 månader från den tid då ångerrätten började löpa.
Det är viktigt att notera att inte alla konsumentavtal har ångerrätt. För det första måste avtalet mellan näringsidkaren och konsumenten ha ingåtts på distans eller utanför affärslokalen. För det andra innehåller lagen en lista över avtal som inte har ångerrätt, varav några inkluderar varor som har anpassats för konsumenten på konsumentens begäran, t.ex. en skräddarsydd kostym, leverans av förseglade varor som inte är lämpliga att returnera av hälso- och hygienskäl och som efter leverans inte är förseglade (dvs. vissa kosmetika) och avtal som ingås på offentlig auktion. Detta är inte en fullständig lista, den fullständiga listan över undantag finns i lagstiftningen (Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler).
Europeiska och nationella lagar ger konsumenter en rättslig garanti för varor. Detta innebär att varor som säljs till konsumenter måste motsvara det som en säljare annonserat eller sålt. Den rättsliga garantin är obligatorisk dock inte harmoniserad i hela EU. EU-lagstiftningen ger en lägsta skyddsnivå på minst två år, dessa två år kan nationell lag förlänga. I Sverige har perioden förlängts och den rättsliga garantin för varor gäller under en period av 3 år.
Den rättsliga garantin ger konsumenterna vissa rättsmedel i det fall den produkt de har köpt inte motsvarar säljaren utlovat.
Konsumenten begära att näringsidkaren antingen reparerar eller ersätter produkten med ny produkt eller, om detta är omöjligt eller oproportionerligt för näringsidkaren, att näringsidkaren sänker priset eller häver avtalet. Det finns olika regler i EU: s olika medlemsstater om konsumentens fria val av dessa fyra alternativ, det är dock av vikt för en näringsidkare att vara förberedd och förstå vad som gäller.
Det är viktigt att notera skillnaden mellan den rättsliga garantin och en kommersiell garanti. En kommersiell garanti är en tilläggsgaranti till den rättsliga garantin, som tillhandahålls av säljaren eller ofta producenten av varan. Det kan täcka andra frågor än de som omfattas av den rättsliga garantin och kan erbjudas gratis eller mot betalning. Det är inte ovanligt att till exempel producenter erbjuder gratis underhåll eller reparationer av licensierade butiker över hela världen. Det är verkligen viktigt att skillnaden mellan dessa garantier förstås av näringsidkare. En rättslig garanti kan under inga omständigheter, vare sig avsiktligt eller oavsiktligt, förväxlas med eller presenteras som ett kommersiellt erbjudande. Kommersiella garantier måste erbjuda något mer än det som omfattas av den rättsliga garantin. Vidare där en näringsidkare erbjuder en kommersiell garanti, måste de också informera konsumenten om den rättsliga garantin.
Observera att från 2022 kommer det att ske en ändring av lagstiftningen som reglerar rättsliga garantier. Den rättsliga garantin gäller även för digitalt innehåll och tjänster.
Har du ett ärende du behöver hjälp med? Boka in en halvtimmes konsultation, då får du möjligheten att lära känna oss innan du bestämmer dig för om du vill anlita oss och vi får en möjlighet att avgöra om vi är rätt företag för att hjälpa dig annars kanske vi kan peka dig i rätt riktning.
Om du har en juridisk fråga som du känner dig osäker då svarar vi gladeligen på den. Har du tur är den redan ställd och då kan du finna vårt svar här!
Juridiken utvecklas konstant, vi håller oss uppdaterade och hjälper gärna dig att göra detsamma! I vårt nyhetsbrev finns information om nya direktiv och gratis resurser som avtalsmallar!
EU-lagstiftningen innehåller strikta regler för att skydda konsumenterna från otillbörliga affärsmetoder, vilket är metoder näringsidkare använder och som hindrar konsumenter från att fatta fullständigt informerade och fria ekonomiska beslut. Kommersiell praxis är bred och inkluderar handlingar, utelämnanden, representationer och kommersiell kommunikation, såsom reklam som påverkar konsumentens ekonomiska beslut att köpa, eller inte köpa, en vara eller en tjänst.
Reglerna om otillbörliga affärsmetoder gäller oavsett hur en näringsidkare säljer och för alla typer av varor och tjänster. Reglerna gäller därför för alla. Otillbörliga affärsmetoder är förbjudna i hela EU och, med undantag för finansiella tjänster och fastigheter, är desamma i alla EU-länder.
Reglerna förbjuder, vilseledande affärsmetoder - vilseledande åtgärder såsom vilseledande handlingar baserade på falsk information. Exempelvis information att en livsmedelsprodukt inte innehåller tillsatser fast den gör det eller information som är faktiskt korrekt men presenteras på ett vilseledande sätt och vilseledande utelämnanden som att annonsera en tjänst eller produkt till ett visst pris utan att informera om tilläggsavgifterna. Aggressiva affärsmetoder, som trakasserier eller tvång, är också metoder som i alla situationer anses vara otillbörliga.
Observera att reglerna om otillbörliga affärsmetoder kommer att uppdateras och ändras 2022.
EU-lagstiftningen skyddar vidare mot standardavtalsvillkor som är oskäliga för konsumenter och som ger en obalans mellan konsument och näringsidkare vilket är till nackdel för konsumenten.
Lagen gäller standardvillkor - villkor som inte förhandlas individuellt utan formuleras i förväg - vilket antyder att konsumenten inte hade möjlighet att påverka villkoren. Lagen gäller inte avtalsvillkor som återspeglar obligatoriska rättsliga krav eller avtalsvillkor avseende pris eller ersättning (det är upp till konsumenten att avgöra om de får värde för sina pengar) eller föremål för avtalet (karaktären eller egenskaperna hos föremålet för kontraktet) så länge dessa villkor har utformats på ett klart, begripligt språk.
Lagen tillhandahåller en icke-uttömmande lista över termer som kan betraktas som oskäliga och anger också att i det fall ett begrepp inte är tydligt är tolkningen som används den som är mest gynnsam för konsumenten. Slutligen, om ett villkor i ett kontrakt anses vara oskäligt, är villkoret inte bindande, men avtalet gäller i den mån det är möjligt beaktandes de oskäliga villkoren.
Som med många andra lagar kan EU: s medlemsstater anta strängare regler än de som anges i EU-lagstiftningen. Detta innebär att kraven kan variera per land en näringsidkare säljer i. Observera också att reglerna om orättvisa avtalsvillkor kommer att ändras 2022.
Även om reglerna för konsumentskydd i EU och medlemsstaterna kan verka överväldigande, kan en bra överblick över lagstiftningslandskapet hjälpa näringsidkare att förstå sina skyldigheter, rättigheter och de processer som behövs för att möta dessa krav. Näringsidkare som inte uppfyller kraven kan bli föremål för böter enligt ett lands nationella lag. Vi är mer än glada att stödja och erbjuda råd till näringsidkare av alla storlekar som säljer i EU eller har för avsikt att göra det.